Till minne av min VFR

Idag kollade jag igenom några gamla bilder jag tagit och råkade av en ren händelse få syn på några av de bilder jag tagit på min gamla hoj. Saknaden slog till som ett knytnävslag i bröstkorgen. Helt plötsligt fick jag en flashback av hur det var när jag körde den för första gången. Det var mars och jag hade åkt ner från Luleå för att träffa Emelie och för att beundra min nya maskin. Det låg fortfarande snö kvar lite här och där på marken, och temperaturen var minst sagt lite för låg för att ge sig ut och köra. Men jag lät inte det avskräcka mig, jag skulle ut och provköra mitt nyförvärv. Minns hur det på en gång kändes helt rätt så fort jag satte mig på sadeln och bekantade mig med kontrollerna. Från den tidigare mycket spartanska instrumenteringen på min Suzuki Intruder, som enbart bestod av hastighetsmätare och trippmätare (vem gör ett fordon utan bränslemätare?!) till att nu ha hastighetsmätare, varvräknare, färddator och allt möjligt kul. Allt kändes rätt, om än ovant. Att sitta så pass framåtlutat, och att se framgaffeln försvinna ner bakom en kåpa som stod till när man vred på styret är några av dom första intrycken. Ut på gatan utanför huset, och vidare ut på tyresövägen. Klonk, klonk. Otroligt lättarbetad växellåda med distinkta växellägen och ett betydligt trevligare läte än den gamla. Ovant med sex växlar jämfört med fem. Kommer fram till rödljusen precis där motorvägen börjar, växlar ner och vrider till lite på gasrullen. De cirka hundra hästarna jag har under mig börjar jobba och jag blir smått chockad över kraften som fanns tillgänglig. Dubbelt så mycket effekt som tidigare. Nålen passerar 100km/h inom några sekunder, vidare mot 130....150....170.... Kurvan kommer och det är dags att sakta in.

Kryper ner bakom kåpan och njuter av avsaknaden av en fartvind som skjuter direkt in i bröstet.

Varför jag sitter och skriver detta istället för att plugga är ett mysterium. När jag äntligen lyckats gå upp tidigt för att plugga lyckas jag inte få till självdisciplinen. Men nu ska jag. Adios!