Mustasch! (och trashcan)

Kommer bli lite utav en bildblogg det här, för att visa gårdagen. Då skulle ju som jag sa tidigare Mustasch spela akustiskt live i kungsan. Men inte nog med det! Det visade sig att även Linda Lampenius skulle vara med och spela fiol. Tyvärr spelade dom bara 2 låtar, Black City och Double Nature (feat. LL på fiol). Det var i vilket fall som helst grymt bra!

Mustasch - Black City

Mustasch (+ Linda) - Double Nature

Efter det korta nöjet informerade Fredrik om att hans gamla band skulle ha en konsert i högdalen, på en riktigt sunkig förortskrog. Eftersom det var slut så tidigt i kungsan hamnade vi på krogen typ 1½ timme innan dom skulle börja spela. På vägen dit så började en jättefull lirare klänga på oss och ville hänga med. Han vad tydligen rockare in i det sista märgbenet, enligt egen utsago ;) Så vi tog med honom till 'Engelbrekts', som stället kallas och hängde med honom tills dom skulle börja spela.

Trashcan

Hade verkligen inga förväntningar på bandet, så upplevelsen blev en god sådan. Kanske inte världens vassaste gäng musiker men dom visste hur man skulle underhålla en publik!
Nu orkar jag inte skriva mer, har verkligen ingen inspiration. Men nu vet ni vad som hände i alla fall!

Mustasch!

Av en ren slump, en av dom få gångerna jag öppnar kulturdelen i DN, så läste jag om att SR/P3 skulle ha nån typ av minifestival i kungsträdgården, och att Maia Hirasawa skulle spela där. En singer/songwriter som jag började lyssna på för några veckor sedan. Grymt tänkte jag, då kanske man skulle dra dit. Sen idag så tänkte jag kolla upp lite tider för när dom ska spela och sånt, och HÖR OCH HÄPNA, på hemsidan står det att även Mustasch ska spela! Jag utbrister i lite spontana glädjerop och regndanser. Vidare så är det nåt typ av akustiskt specialgig som dom ska lira. Det låter ju riktigt lovande, även om det hade varit kul att se ett 'riktigt' gig med dom. Men det kommer säkert senare, dom lär ju spela här i Stockholm nån gång snart. Så imorrn är det kungsan som gäller!

Idag

How I needed you
How I grieve now you're gone
In my dreams I see you
I awake so alone

I know you didn't want to leave
Your heart yearned to stay
But the strength I always loved in you
Finally gave way

Somehow I knew you would leave me this way
Somehow I knew you could never.. never stay
And in the early morning light
After a silent peaceful night
You took my heart away
And I grieve

In my dreams I can see you
I can tell you how I feel
In my dreams I can hold you
And it feels so real

I still feel the pain
I still feel your love
I still feel the pain
I still feel your love

And somehow I knew you could never, never stay
And somehow I knew you would leave me
And in the early morning light
After a silent peaceful night
You took my heart away
I wished, I wished you could have stayed

Inlines från jobbet

Idag när jag åkte inlines hem från jobbet upptäckte jag att jag fan aldrig ska åka inlines hem från jobbet igen. Från värtan till norr mälarstrand orkar jag inte ens räkna hur många gånger jag höll på att köra in i folk för att dom spatserade rakt ut i cykelbanan utan att titta det minsta åt något annat håll än rakt fram. Var hur mycket folk som helst ute och gick också. Dessutom höll jag på att bli överkörd av en buss, men det var mitt eget fel så det har jag faktiskt lite dåligt samvete för. Sen gick det lite väl fort på nedförssidan av tranebergsbron, så där höll jag på att frontalkrocka med ett par cyklister när det blev lite väl många i bredd i en kurva, men återigen lyckades jag lura döden :-) Det är nåt konstigt fel med mina inlines också, nån typ av obalans i hjulen/skit i kullagren så det vibrerar ganska friskt när man åker fort. Slutsats: det kommer inte bli så mycket mer inlines-åkande.

Det var allt för den här gången. Tjillevipp!